Ett kärt återseende ska firas med något vackert och fint.
Något som alla mår bra att prata om och alla trivs med. Jag ska skriva om det
som får regnbågar att färga sig på himmelen, svanar att forma sina halsar som
hjärtan i dammen och solstrålar att reflekteras i frosten i våra träd. Jag ska
nämligen tala som Sverigedemokraternas kvinnosyn.
De
ledsna, ensamma, ordkonservativa (hen, hen, hen, hen hen!), järnrörssvingande,
pk-hatande, pepparkaksätande, Tintin läsande fascistpartiet pratar om en sak
men predikar en annan. De talar om muslimers kvinnosyn och hur vidrigt det är
att den muslimska mannen påtvingar kvinnor slöjor och burkor. Jag kan hålla med
här tvång är aldrig bra och det har aldrig varit bra med regleringar som
hindrar en människas individuella frihet. Men hur beskriver dem själva den muslimska
kvinnan. Jag har läst Flashback skrivande SD människor beskriva hur de spottat
på dem, kallat dem allt från sopsäckar till spöken. De beskrivs som
barnafödande parasiter och tjuvar. Härligt att just du värnar om deras frihet
och vill att hon inte ska behöva ha på sig slöja för det vore jobbigt att ha.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar