Feministisk skola 2

Vi män tvingas leva med en mansnorm som många anser sig inte välkomna in i. Den hegemoniska mansnormen biter sig fast i kompis kretsar där tävlan och förlust blir del av vår vardag. Jag har argumenterat hårt emot näthatande antifeminister som är just vita ledsna killar som egentligen står långt nere på den vita mannens hierarki.

Dagens myt: Feminister är manshatare (japp folk kallar mig det med, vist är det roligt)

För det första så är det mansnormen vi talar om och den hatar vi. Den ska jag under mina lektioner lära er näthatare att hata. För det första är normen en hierarki där toppen skulle vara den absolut perfekta manen. Tänk er en rik framgångsrik Rambo med hundratalalet trofé fruar, en man som inte gråter, som tar all skit, hjälper världen till det bättre, är rättvis och trogen beskyddare. Det är ett mål som är ouppnåeligt. Därför så blir det svårt för den vanliga manen att lyckas och att känna sig nöjd och lyckad. Det blir även svårt för motsatsen till manligt beteende är kvinnligt beteende och man gör allt i sin makt för att slippa bli associerad med ett kvinnligt beteende.

                      För att exemplifiera, den tidigare ”sjukhus assistenten  arbetade nära läkaren och hjälpte honom med patienter. Detta var en man som har läst en del medicin så han var rätt bra utbildad och hade en respektfull position i samhället. Tills kvinnor fick börja utbilda sig och arbeta. Den tidigare assistenten blev då sjuksyster, en etikett som blev feminin vilket ledde till att hans position snabbt tappade värde och det ingick inte i hegemonin längre att arbeta på den plattsen så färre män sökte sig till de positionerna.

Detta var ett tag sedan, när nunnor utbildades på 1500-1600talet så varför har då detta relevans för idag? Jo det finns andra saker i vårt samhälle idag som har fått en feminin mindre värdes stämpel. Saker som är ett stort bakslag för mannen, nämligen att plugga och att läsa hårt i skolan.

Jag har både läst sociologiska och feministiska studier som visar på att männens skolresultat sjunker kraftigt år efter år. Frågar man i skolorna vilka som studerar flitigast så blir svaret oftast att det är tjejerna eller några ”nördiga” ”bögiga” killar. Där sätts ett femininum på de män som studerar och detta stöter bort de män som verkligen vill studera för de vill inte gå emot normen och den nya normen blir då att skita i skolan. Skolk har blivit manligt.

Är inte detta en vidrig utvecklig? Ska vi tvingas till att acceptera att för att bry oss om våra studier ska vi tvingas känna oss mindre manliga? Nä hata mansrollen, för våra pojkars skull.

Femenistisk skola

Hej och välkomna till Johans lektion i feminism för er antifemenister där ute i etern.

Jag ska börja med lite myter.

• Det jobbiga med feminismen är att det bara riktar sig till ett kön.

Feminismen är en kamp för alla människors lika värde och vi kämpar för att kvinnor och män ska kunna leva sitt liv på lika villkor med samma möjligheter oavsett kön.

Den hegemoniska mansnormen som vi feminister pratar om handlar om att det manliga anses vara bättre än det kvinnliga. Vad som är manligt och kvinnligt har dock varierat i historien, kommer ge exempel på det senare. Varför är denna norm om manlighetens överhet och förträfflighet jobbigt för oss män då undrar ni?

Jo för denna manlighet är en norm i samhället som sätter käppar i hjulen för måna killar där ute. Normen är något jag kämpat emot hela mitt liv. Jag är en man, jag identifierar mig som en man men får inte agera utifrån vad jag själv anser att jag själv vill göra eller tycka.

Redan på lågstadiet umgicks jag mer med tjejer och satt inne och ritade och ville inte vara med de andra pojkarna som var ute och spelade fotboll. Tjejer uppmuntrades att vara med och spela men jag tvingades att vara med. Tjejerna som satt och ritade med mig fick sitta kvar för de följde mönstret hur en tjej skulle vara. Mitt beteende mönster skapade dock ett kvinnligt genus beteende vilket var tragiskt för en pojke att göra så jag tvingades in i normen. De tjejer som var med och spelade skapade manligt genus mönster vilket uppmuntras (fram till tjejerna kommer i puberteten). Jag fick sitta i diskussioner med lärare och föräldrar för att jag inte betedde mig som en pojke skulle göra. Detta är skola på 90-talet.

Många män och inte bara jag har upplevt hur män och kvinnor trycker ner oss när vi har visat känslor. Gråtande barn tas omhand olika beroende på kön, kvinnor lär sig att uttrycka känslor medan män lärs att trycka ner sina känslor.  Pojkar som behöver tröst och behöver prata ut glöms bort här, unga män toppar fortfarande självmordsstatistiken. Det är argument jag hör ifrån anti-femenister "jämsteldister" eller va de vill kalla sig. Att vi borde kolla på "mansfrågorna", först och främst är inte detta en fråga rörande kön utan en feministisk fråga. Vi borde krossa normen av att killar ska vara stålmän och inte visa känslor, detta föder bara hegemonin. Krossa mansnormen för våra pojkars skull

Att bo med min kära flickvän är helt underbart och fantastiskt. Hon är stark, självsäker, vacker och en helt underbar person som kompletterar mig totalt. Hon hjälper mig när jag är svag vilket har varit rätt mycket den senaste tiden. "Det är hon som har byxorna på sig i erat förhållande"  Vad betyder den kommentaren? Att den är hon som är den starkaste, ja det kan stämma. Men att hon är starkare just nu gör inte henne till man och mig till kvinna. Vi tar hand om varandra. Jag orkade inte ha en diskussion just då utan sa bara, det säger du bara för att du vet att jag är så snygg i kjol.

Ni som klagar på att "tjejer" klagar på objektifieringen av kvinnor, i reklam och media. Såga inte ner på det utan titta ett öga emot hur männen objektifieras, vill du framställas så? Jag vill inte framställas så. Jag vill vara en man i ett samhälle där normer inte sätter käppar i hjulen på mig på grund av mitt kön.