onsdag 18 december 2013

Jag är privilegrad

Jag är privilegierad! Jag går före i de flesta köer i samhället för att jag har privilegium som många andra inte har. Jag är en frisk, vit, utbildad man ifrån medelklassen och med dessa biljetter tar jag mig förbi  tre av fyra förtryckande köer som finns på världens alla marknader. Arbetsmarknaden, sjukhusen, chefspositioner, utbildning, boplats ja det flesta ställen släpper förbi mig före andra människor i kön. Den ända biljett som jag saknar är hetero biljetten men även där kan jag få gratis tillträde för att min partner råkar vara kvinna. Trotts att jag inte är heterosexuell så anser samhället att jag är det och då finns det ingenting som inte gör mig privilegierad.
Ibland har skammen för min position gripit tag i mig och jag har sätt stunder i livet där jag har prioriterats framför någon annan och jag har ifrågasatt om det verkligen är jag som är bra eller om det är mina fribiljetter jag har i fickan som har släppt förbi mig.

”Det blir alltid bättre då det är en kille som kör Orvar!”
Den kommentaren dök upp efter min och Andreas termin, var vi bra för att vi var två vita män i rätt ålder? Skyller man på könet på den nya chefen istället för kompetensen? Vad jag vet så är det Caroline som har försäljningsrekord och vad jag vet så var det Lisas redovisning som det fanns minst hål i, vad jag vet är det bara en person som blivit avsatt sin position på grund av inkomstens och denna har en penis.
Så varför kommer då en kommentar att killar sköter det bättre? Jo på grund av strukturer som ger oss som anses vara lite bättre förtur och de som inte faller in i mallen en lite högre granskning. Det krävs alltid mer av en person som faller in i någon av förtryckarmallarna för att uppnå acceptans och anses vara lika bra som någon som inte gör det och då får de beröm liknande detta.

”Du arbetar som en riktig man” ”Jag ser dig som en av killarna”
Eller om du har utländsk bakgrund.
”Jag ser dig som Svensk”

Jag vet att man menar väl med sådana kommentarer och jag lovar att jag har sagt sådana jag med men det grundar sig på förtryck. Jag vet att när någon säger till mig att de anser mig vara heterosexuell så menar dem egentligen att de anser sig vara jämlika med mig och vill på någotvis mena väl men sådana kommentarer förstärker enbart strukturerna.

Jag vill inte att man ska skämmas för att vara en vit man från medelklassen. Jag vill att man ska se sina fördelar och se vilka fribiljetter man har i bakfickan. Jag vill att vi ska se att vi är prioriterade i samhället. Har du aldrig känt av förtryck är det en stor chans att det är du som förtrycker. Men ser man att man är prioriterad och ser man förtryckets strukturer kan vi arbeta emot dem.

torsdag 12 september 2013

Girlfriendzone


Jag vill bara kräkas på en form av vardags sexism som äcklar mig till det bedrövliga, fenomenet ”friendzone”.
Först för att klargöra lite vad det menas med att vara där. Det är helt enkelt att man är kär i sin kompis som inte är kär tillbaka. Själva fenomenet låter väldigt oskyldigt, brutalt jobbigt läge. Vet jag mycket väl, har själv varit där. (lite jobbigare är det att vara kär i en hetro-kille än en hetro tjej ska ni veta (skulle heller inte få någon förståelse om jag gnällde på internet att jag ställt upp för honom så mycket så jag förtjänar en avsugning))

Vad är då sexistiskt med detta?


Jo hela internet är fullt av massa snyftiga historier där man klandrar tjejen för att hon inte är kär i just honom. Att han gör massa saker för att få sex i utbyte men får ingenting.
Jag säger inget om de killarna som ställer upp för sina tjejkompisar som de är kär i till tusen utan jag hatar att det ses som ett fenomen där detta ses som ett straff.
Om en tjej säger att hon varken tänder på eller vill ha ett förhållande men en person utan gillar denne som vän. Varför är det en nackdel? Hatar dem att ha vänner? Varför kan inte folk av olika kön vara vänner?

Sedan finns det memes som dem här…



Denna syftar bara till en sak: Straffar hon dig med sin vänskap ska du våldta för att få det du förtjänar.


Det finns även tips på nätet hur man kommer ur ”friendzonen” de flesta av dem är regelvidriga och elaka, vidriga och handlar ofta om att ge sig på sina "vänner" fysiskt i form av våldtäkt eller annan form av våld. 

 Här kommer mina tips.
1.       Var fan ärlig från början att du är intresserad, stå på dig. Hon är ingen jävla tankeläsare.
2.       Acceptera hennes beslut.
3.       Ljug inte för henne att du är en kompis när du egentligen bara vill ha sex.



Lägg för fan inte era tjejkompisar i ”girlfriendzone” där ni låsas bryr er. Ni säger att tjejer bara faller för falska elaka killar. Det är fan ni som är falska och elaka om ni kräver annat än vänskap i från någon som "bara" har vänskap att erbjuda.

onsdag 31 juli 2013

Min jävla "övergångsfas"


Nu i pride tider så borde jag posera ut med min läggning. Har hört några historier ifrån andra bisexuella och kände då igen problematiken. Har gått ett pride tåg i mitt liv i Östersund. Anordnades av ssu och vänstern runt 2002. Den tiden var man tonåring och vägrade placera sig i ett fack. Att jag har varit bisexuell har jag alltid vetat, dock inte termen. Kändes lite konstigt att gå tåget, måste man vara stolt för en sådan bagatell som sina sexuella preferenser? Ärligt så skiter jag i vem folk blir kär i och vad de blir kåt på.

                             Men pride handlar inte längre om att ”bara” skylta med sin läggning och visa att man finns. Pride handlar om tolerans och att säga till om orättvisor.
Men vad är då problematiken i detta blogginlägg Johan? Jo det är att når jag gick där i tåget fick 16-17 åriga jag höra att bisexualitet var en övergångsfas och att folk hade kommit ut som bisexuella för att det kändes ”lättare”, att man sedan skulle bestämma sig för vad man gillade.
Känner igen mig i allt som vad Annyskriver om i sin blogg i dag. Varje ord. Jag har med aldrig haft en partner av samma kön utan ”bara” haft förhållanden med tjejer. Jag har aldrig varit den som legat runt och bara varit olyckligt kär i hetro-killar. Det har helt enkelt inte blivit så att någon av mina partners råkat ha haft kuk.

Men varför denna stigmatisering till bisexuella? Från homo och hetro håll?
Tjejer som är bisexuella är det för att kåta upp killar i sin närvaro och killar som är bisexuella har inte vågat komma ut som gay. Är det svårt att fatta att visa blir kåta på människor?
Detta är korrekta frågor och påståenden ifrån olika intelligensreserver som jag har fått.

Heteros
  • ·         För mig är du inte bisexuell för att du har aldrig varit tillsammans med en kille!

Waooo för dig? Seriöst… jo jag är 28år och fortfarande ”emo-bi” fjantar runt…ja så är det för att du säger det.
  • ·         Brukar din flickvän ta dig i röven med dildo eller strap-on?

Ja… denna är faktiskt läskigt vanlig fråga. Svaret blir alltid den samma nä…gör din?
  • ·         Hur kan du veta att du är bisexuell fast du aldrig har haft sex med en kille?

När miste du oskulden? Ja ha, så du var 17 då du blev hetro… nolla…
  • ·         Vill du ha trekant med din flickvän och en till kille?

Jag stoppar bara snoppen i den jag älskar och jag älskar bara en.
  • ·         Brukar du runka till gayporr?

Porr för mig är som att titta på sport. Det är roligt att utöva handlingen men förjävla trist att kolla på. Men du skulle se mina ungdomsfantasier…

Homos
  • ·         Du kommer att välja när du är säker, jag kom ut som bisexuell först.

Åter igen jämförelse med sig själv… i min estetkorridor var alla bisexuella. Så ja förstår att det var lättare att komma ut som bi för dig för den stora djungel av WANNA-bisexuella hetero ungdomar. ”jag förstår inte fascinationen killar har för bröst” sa en stolt bisexuell tjej i min klass. De är lite alternativt och balt och faktiskt lite fånigt, fegt av dig att inte komma ut på riktigt. För det gjorde jag.
·         '
  • Du behöver bara lite kuk så glömmer du tjejer helt.

Vissa delar av mitt liv skulle det inte ha satt fel med en kuk att suga på, men jag tror inte jag skulle glömma kvinnor för det.

Ja så här i pridetider… varför kan inte bara folk skita i vad vi vill ligga med, vem vi blir kär i. Och snälla toleranta pride hbtq folk se inte oss i gruppen B som någon jävla övergångsfas.


måndag 1 juli 2013

Film-tipset

Här har vi en kille som har fattat poängen med att se en film med en tjej. Det handlar givetvis inte att lära känna henne och se hennes preferenser, utan snarare att man ska hitta en film som ger en största möjlighet att ligga.
                             Tydligen lider han av någon form av inre förtryckt homo-erotisk ångest över sig själv rörande Matthew McConaughey. Men det är inte det jag ska ta upp utan valet av filmer som han avråder för.

Inseption är tydligen ett exempel på en svår film, hmm är inte den filmen rätt brutalt övertydlig. Jag och min flickvän tyckte den var rätt tråkig över att de hela tiden förklarade exakt vilkens dröm de var i och den var väldigt Hollywood. ”svåra” som inseption är en bra film för att testa om partnern tycker om extensiella filmer och frågor, enligt mig.

Sagan om ringen, xman är töntiga oskuldsfilmer som tjejer inte vill veta av… Citerar Yggriget ifrån game of thrones… You know nothing!

The expendibles, action? Tycker du att testosteron pumpade gamla avdankade genus klyschor är en intressant film är du själv inte så intressant. De är lika förutsägbara som ”tjickflicks” och brutalt ointressanta. Har dock vänner som gillar båda sorterna, vilket inte har med deras kön att göra utan snarare om deras taskiga film preferenser.

Trodde folk på tidningen More skulle älska twiligth, inte för att det är en skit-rulle utan för att den belyser starkt tjejer och killars status och platts i samhället. Tjejer ska vell totalt underkasta sig killens vilja och inte ha ett liv själv? Nä den filmen är inte gay, den är sjukt jobbigt hetro.

”tjejer gillar inte sportfilmer”… Ett helt fotbolslag som tagit guld ringde och undrade vad du menar.

Till sist undrar jag vad du menar med den sista filmen? Porrfilmen? Nä porr är ingen höjdare att se på första daten men du vill juh bara se film för att få en anledning att knulla och då är vell porr det ärligaste alternativet att visa om man bara vill ligga och inte bry sig om filmen. Skulle säga att filmer som ”a serbian film” och ”i spit on your grave” är betydligt värre att se om man har de tankarna.


lördag 23 mars 2013

Feministisk skola 2


Vi män tvingas leva med en mansnorm som många anser sig inte välkomna in i. Den hegemoniska mansnormen biter sig fast i kompis kretsar där tävlan och förlust blir del av vår vardag. Jag har argumenterat hårt emot näthatande antifeminister som är just vita ledsna killar som egentligen står långt nere på den vita mannens hierarki.
Dagens myt: Feminister är manshatare (japp folk kallar mig det med, vist är det roligt)
För det första så är det mansnormen vi talar om och den hatar vi. Den ska jag under mina lektioner lära er näthatare att hata. För det första är normen en hierarki där toppen skulle vara den absolut perfekta manen. Tänk er en rik framgångsrik Rambo med hundratalalet trofé fruar, en man som inte gråter, som tar all skit, hjälper världen till det bättre, är rättvis och trogen beskyddare. Det är ett mål som är ouppnåeligt. Därför så blir det svårt för den vanliga manen att lyckas och att känna sig nöjd och lyckad. Det blir även svårt för motsatsen till manligt beteende är kvinnligt beteende och man gör allt i sin makt för att slippa bli associerad med ett kvinnligt beteende.
                      För att exemplifiera, den tidigare ”sjukhus assistenten  arbetade nära läkaren och hjälpte honom med patienter. Detta var en man som har läst en del medicin så han var rätt bra utbildad och hade en respektfull position i samhället. Tills kvinnor fick börja utbilda sig och arbeta. Den tidigare assistenten blev då sjuksyster, en etikett som blev feminin vilket ledde till att hans position snabbt tappade värde och det ingick inte i hegemonin längre att arbeta på den plattsen så färre män sökte sig till de positionerna.
Detta var ett tag sedan, när nunnor utbildades på 1500-1600talet så varför har då detta relevans för idag? Jo det finns andra saker i vårt samhälle idag som har fått en feminin mindre värdes stämpel. Saker som är ett stort bakslag för mannen, nämligen att plugga och att läsa hårt i skolan.
Jag har både läst sociologiska och feministiska studier som visar på att männens skolresultat sjunker kraftigt år efter år. Frågar man i skolorna vilka som studerar flitigast så blir svaret oftast att det är tjejerna eller några ”nördiga” ”bögiga” killar. Där sätts ett femininum på de män som studerar och detta stöter bort de män som verkligen vill studera för de vill inte gå emot normen och den nya normen blir då att skita i skolan. Skolk har blivit manligt.
Är inte detta en vidrig utvecklig? Ska vi tvingas till att acceptera att för att bry oss om våra studier ska vi tvingas känna oss mindre manliga? Nä hata mansrollen, för våra pojkars skull.

fredag 22 mars 2013

Femenistisk skola

Hej och välkomna till Johans lektion i feminism för er antifemenister där ute i etern.

Jag ska börja med lite myter.

  • Det jobbiga med feminismen är att det bara riktar sig till ett kön.
Feminismen är en kamp för alla människors lika värde och vi kämpar för att kvinnor och män ska kunna leva sitt liv på lika villkor med samma möjligheter oavsett kön.

Den hegemoniska mansnormen som vi feminister pratar om handlar om att det manliga anses vara bättre än det kvinnliga. Vad som är manligt och kvinnligt har dock varierat i historien, kommer ge exempel på det senare. Varför är denna norm om manlighetens överhet och förträfflighet jobbigt för oss män då undrar ni?

Jo för denna manlighet är en norm i samhället som sätter käppar i hjulen för måna killar där ute. Normen är något jag kämpat emot hela mitt liv. Jag är en man, jag identifierar mig som en man men får inte agera utifrån vad jag själv anser att jag själv vill göra eller tycka.

Redan på lågstadiet umgicks jag mer med tjejer och satt inne och ritade och ville inte vara med de andra pojkarna som var ute och spelade fotboll. Tjejer uppmuntrades att vara med och spela men jag tvingades att vara med. Tjejerna som satt och ritade med mig fick sitta kvar för de följde mönstret hur en tjej skulle vara. Mitt beteende mönster skapade dock ett kvinnligt genus beteende vilket var tragiskt för en pojke att göra så jag tvingades in i normen. De tjejer som var med och spelade skapade manligt genus mönster vilket uppmuntras (fram till tjejerna kommer i puberteten). Jag fick sitta i diskussioner med lärare och föräldrar för att jag inte betedde mig som en pojke skulle göra. Detta är skola på 90-talet.

Många män och inte bara jag har upplevt hur män och kvinnor trycker ner oss när vi har visat känslor. Gråtande barn tas omhand olika beroende på kön, kvinnor lär sig att uttrycka känslor medan män lärs att trycka ner sina känslor.  Pojkar som behöver tröst och behöver prata ut glöms bort här, unga män toppar fortfarande självmordsstatistiken. Det är argument jag hör ifrån anti-femenister "jämsteldister" eller va de vill kalla sig. Att vi borde kolla på "mansfrågorna", först och främst är inte detta en fråga rörande kön utan en feministisk fråga. Vi borde krossa normen av att killar ska vara stålmän och inte visa känslor, detta föder bara hegemonin. Krossa mansnormen för våra pojkars skull

Att bo med min kära flickvän är helt underbart och fantastiskt. Hon är stark, självsäker, vacker och en helt underbar person som kompletterar mig totalt. Hon hjälper mig när jag är svag vilket har varit rätt mycket den senaste tiden. "Det är hon som har byxorna på sig i erat förhållande"  Vad betyder den kommentaren? Att den är hon som är den starkaste, ja det kan stämma. Men att hon är starkare just nu gör inte henne till man och mig till kvinna. Vi tar hand om varandra. Jag orkade inte ha en diskussion just då utan sa bara, det säger du bara för att du vet att jag är så snygg i kjol.

Ni som klagar på att "tjejer" klagar på objektifieringen av kvinnor, i reklam och media. Såga inte ner på det utan titta ett öga emot hur männen objektifieras, vill du framställas så? Jag vill inte framställas så. Jag vill vara en man i ett samhälle där normer inte sätter käppar i hjulen på mig på grund av mitt kön.

tisdag 19 februari 2013

öppet brev till bilström

Hej Bilström

Jag funderar på en sak. Varför ska inte en person som hjälper den svenska militären utomlands kunna få asyl i Sverige?  Du är rädd för särbehandling säger du men många av dina citat låter lite avpixlade i mina öron. Länder som australien, frankrike, england och usa har som pollesy att tillåta de tolkar som hjälpt dem i krigsdrabbade länder får asyl i deras land. Det blir en ökad hot bild mot dem för att de hjälper oss. Så varför inte hjälpa dem tillbaka? Detta är sjukt enkelt i min värld, jag förstår inte din. Du säger att alla som kommer hit ska behandlas individuellt och ja....de är individer som hjälpt oss...klart...eller?

Kära Biliz jag vill ha svar på hur du tänker...

onsdag 30 januari 2013

lösning till välfärden




Jag vet ett problem som borde tas upp, detta problem kostar samhället flera miljoner per individ. Det äcklar mig att samhället måste betala skattepengar för dessa parasiter som det tar flera år för innan dem kommer in på arbetsmarknaden. Vissa tar sig inte ens in på arbetsmarknaden överhuvudtaget utan fastnar i bidragsträsket. Många komuner har problem för de har inte råd med skola, sjukvård och dagisplattser för dessa individer.
                      Jag pratar givetvis om att föda barn, det tar i snitt 18-20 år för dem att anpassa sig till vårt samhälle och bidra till den svenska välfärden. Det kostar staten sjukt mycket pengar och om de ska plugga vidare blir det ännu dyrare. Är de sjuka och behöver någon form av specialvård blir det ännu dyrare.
                      En invandrare är ofta en vuxen individ och det tar i snitt 4-5år innan de integrera sig i samhället och får jobb och bidrar. Sluta föda barn och satsa på att ta in människor i arbetsför ålder istället, det blir betydligt billigare än dessa bidragssugande småbarn.

Johan det sexistiska svinet



Jag går längs ner släckta skitiga London gator, det är fullt av rök och sopor. Mina steg ekar ensamt längs vägen. Jag tänder en cigarr och speglar mig i de tomma gatfönsterna. Jag är hungrig så jag letar efter en restaurang som jag vet ska ligga här. Vid gatans slut ser jag en liten bar jag känner igen, smyger in en sidodörr och går upp för en trappa till barens övervåning. Hundratalet pizza-bagare går omkring där, stressade och bakar varsin deg. Jag gömmer mig till en början men sakta närmar jag mig dem för hungern är fruktansvärd.
Ut här ifrån vi har inte öppnat ännu säger en av dem, du får inte gå ut samma väg som du kom, gå ut via toaletterna. Toaletterna ligger på en annan våning, jag går förbi en kyl fylld med coca cola och tänker, va fan jag har aldrig snattat i mitt liv. Jag plockar på mig en halvliters cola och är nöjd som fan. Där fick dem för att inte bjudit mig på mat. Nästa rum är en takvåning med vatten som rinner längs mina fötter, har tydligen glömt ta på mig skor. Vid toaletterna är det en stor kö men det tar inte lång tid innan det är min tur. De är byggda så att man sitter på en porslinsbänk tillsammans med en tjej som stod i damernas kö. Man måste även vara naken. Hon är en jobbig fjortis som pratar i sin mobil och är sjukt jobbig. Mycket bättre om jag kissar på henne tycker jag, jag gör det och går ut, high fivar den första man jag ser i kön och röker min cigarr som det svin jag är. Lite längre bort ser jag en man i kritstrecksrandig kostym som kallar till mig på italiensk dialekt. Han sitter ner med sin familj i en röd stol, bredvid sitter tjejen jag kissat på, hon ser inte direkt glad ut men jag hälsar.
Jag vet vad du gjort och nu borde du stå ditt kast och gifta dig med min dotter säger han argt medan han viftar med sina händer så att familjen går därifrån. Jag lyfter upp honom och förklarar hur vidrig hans familj är samt att jag inte kan gifta mig för att jag är upptagen samt att jag redan sätt hans dotter naken och det var något som inte intresserade mig. Kliver upp på räcket, drar fram min mantel och flyger graciöst därifrån.

Detta har inte hänt i vaket tillstånd men va fan är jag för skitskalle när jag sover…



torsdag 24 januari 2013

Friendship is magic


Ett kärt återseende ska firas med något vackert och fint. Något som alla mår bra att prata om och alla trivs med. Jag ska skriva om det som får regnbågar att färga sig på himmelen, svanar att forma sina halsar som hjärtan i dammen och solstrålar att reflekteras i frosten i våra träd. Jag ska nämligen tala som Sverigedemokraternas kvinnosyn.
                      De ledsna, ensamma, ordkonservativa (hen, hen, hen, hen hen!), järnrörssvingande, pk-hatande, pepparkaksätande, Tintin läsande fascistpartiet pratar om en sak men predikar en annan. De talar om muslimers kvinnosyn och hur vidrigt det är att den muslimska mannen påtvingar kvinnor slöjor och burkor. Jag kan hålla med här tvång är aldrig bra och det har aldrig varit bra med regleringar som hindrar en människas individuella frihet. Men hur beskriver dem själva den muslimska kvinnan. Jag har läst Flashback skrivande SD människor beskriva hur de spottat på dem, kallat dem allt från sopsäckar till spöken. De beskrivs som barnafödande parasiter och tjuvar. Härligt att just du värnar om deras frihet och vill att hon inte ska behöva ha på sig slöja för det vore jobbigt att ha.
                      De hatar även att den svenska kvinnan lyckas, att hon säger ifrån eller helt enkelt tar för sig, beter sig som en man eller på ett eller annat sätt bryter ifrån den norm som de har på henne. De män som inte tycker som de blir mordhotade, de kvinnor som inte tycker som de blir sexuellt trakasserade, hotade om våldtäckt och annat otrevligt. Den kvinnan borde inte lämnat köket, feminister som henne förstör Sverige. Nä feminister förstör inte Sverige, de står för den fria kvinnan. Är det inte det som ni vill, som ni förespråkar när ni pratar om vad muslimerna gör mot Sverige? Varför inte gå ihop med de störda männen som råka ha muslimsk tro och gå ikamp mot kvinnan, Friendship is magic? Hennes platts är i köket och om hon inte stannar där kan ni hota om våldtäckt! Ni SD killar är talibaner och ni har inget i mitt Sverige att göra. Dra åt helvete!