ingen panik

Jag måste sluta lydsna på mina demoner, de klöser mig när jag ligger i min säng och darrar i min ensamhet. Jag har noll kronor och plugg upp i halsen. Jag är kär som satan, gått så fort och är livrädd att bli lämnad. Är ärrad som satan över det som har varit och rädd som fan nu när jag är lycklig.
Någonstans måste jag förstå att jag förtjänar att vara det. Röster från mitt förflutna spottar på mig och jag är sjukt vilsen när jag mår bra. Älskar att må bra men hatar att jag på någotvis väntar på undergången likt en paranoid fundamentalist.
Sjukligt skitsofren känner jag mig när jag ligger i min säng svävandes på måln av nykärhet men med en mage fyld av panikångest och rädsla.

Har nyligen anmält mig till ett gäng sjukt tunga kurser till nästa termin. c kurs i statskunskap och vfu. Satan! innan dess måste jag få godkänt på minst 20hp på mina räster annars sitter jag i skiten totalt. Ingen panik!!